Fågelinfluensan – fågelviruset H5N1 som har nått Sverige

Influensa A är en s.k. zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Fåglar (främst andfåglar) är den naturliga värden för influensavirus, som sedan gradvis utvecklats till att bli bättre anpassade till flera andra djurarter, inklusive gris, och människa. Fågelinfluensa (på engelska Avian influenza) har under långa tider drabbat fjäderfäbesättningar i olika delar av världen hårt, men på senare år har sjukdomen också visat sig kunna överföras direkt till människa.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning
Fågelinfluensa orsakas av influensa A. Utifrån två ytkomponenter på influensaviruset, hemagglutinin (H) och neuraminidas (N), indelas influensa A-virus i olika subtyper. Sexton olika hemagglutininer finns beskrivna hos influensa A, och samtliga dessa subtyper kan orsaka fågelinfluensa. Hittills är det två av dessa H-typer, H5 och H7, som har givit upphov till en svårare variant med hög dödlighet – högpatogen aviär influensa (HPAI). De under 2003/2005 pågående utbrotten i Asien orsakas främst av influensa A/H5N1, även om en mildare H5N2-variant rapporterats från Taiwan.

Fram till 1997, då fågelinfluensa (H5N1) rapporterades hos 18 personer i Hongkong, trodde man inte att fågelinfluensavirus kunde korsa ”artbarriären” och smitta människa. I dag vet man bättre. Det nu pågående utbrottet som härjar (januari 2005) i stora delar av Ostasien är det femte kända utbrottet med överföring till människa. Fyra av dessa (H5N1 och H9N2) har konstaterats i Hongkong (sammanlagt 23 sjuka). Våren 2003 drabbades Holland av ett större utbrott (H7N7) där 83 människor insjuknade.

Människa smittas via nära kontakt med sjuka fåglar eller deras avföring. Det finns inte några säkra belägg för att sjukdom kan överföras direkt från person till person. Även om influensavirus kan förekomma i slaktkroppar och ägg från sjuka fåglar finns det inte några data som antyder att smitta kan drabba människa via smittade livsmedel.

Inkubationstiden är relativt kort, 1–3 dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
I utbrottet i Hongkong 1997 beskrevs dels milda symtom i form av feber, halsont, hosta, ögoninflammation och lindriga mag-och tarmbesvär. Sex av de 18 patienterna dog, och dessa hade också haft ytterligare symtom i form av lunginflammation, leverpåverkan, njursvikt och påverkan på blodbilden. I det holländska utbrottet drabbades merparten av de drygt 80 sjuka av mild sjukdom (främst ögoninflammation), men en veterinär avled.

I utbrotten i Asien 2003–2005 finns rapporter baserade på de 15 första fallen. Symtom och fynd som förekom i princip hos alla var feber (ofta mer än 38° C), hosta och andfåddhet samt lungröntgenförändringar. Samtliga av de beskrivna sjukhusvårdade fallen har haft allvarlig andningssvikt. Övriga symtom såsom halsont, snuva, muskelvärk, diarré eller lös avföring beskrivs vardera i c:a en tredjedel av fallen. Allvarlig njursvikt beskrivs i flera av de fallen, liksom hjärtsvikt (efter påtaglig andningssvikt). Dödligheten har varit mycket hög, men man kan anta att de rapporterade fallen representerar dem med svårast sjukdomsbild.

Fågelinfluensavirus är känsliga för båda de antivirala läkemedel som är registrerade i Sverige mot influensa.

Diagnos för fågelinfluensa kan laboratoriemässigt lätt påvisas från svalget (nasofarynx).

Allmänt förebyggande åtgärder
I länder med pågående utbrott av fågelinfluensa bör man undvika direktkontakt med fåglar och fågelspillning. Noggrann handhygien, i synnerhet efter djurkontakt rekommenderas. Djupfrysning av mat påverkar inte viruset, men upphettning av fågelkött och ägg till 70°C är ett effektivt sätt att avdöda influensavirus – en åtgärd som kan rekommenderas oavsett pågående influensautbrott. Vaccin avsett för människa finns f.n. ej mot fågelinfluensa, men är under utvecklande.

För att förhindra att smitta drabbar även det svenska lantbruket rekommenderar Jordbruksverket att personer som varit i kontakt med fjäderfän eller andra fåglar i områden med utbrott av fågelinfluensa inte bör besöka svenska fjäderfäbesättningar de närmsta dagarna efter hemkomsten. Aviär influensa på fåglar omfattas av epizootilagen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Fågelinfluensa är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, men vid misstänkta eller konstaterade fall av fågelinfluensa bör smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet kontaktas.

Det största hotet mot människors hälsa är inte fågelinfluensan i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en helt ny influensavariant med förmåga till snabb global spridning bland människa.

Normalt ändras arvsmassan i de influensa A-stammar som drabbar människor varje år av små förändringar (”antigen drift”) som bl.a. gör att vaccinering måste upprepas inför varje ny influensasäsong. Två helt olika influensavirus kan dock slå sig samman och bilda en helt ny variant (”antigent skifte”). Detta har hänt vid de två senaste globala världsepidemierna (pandemier); Asiaten 1957–1958 (Influensa A/H2N2) och Hongkong 1968–1969 (Influensa A/H3N2). Tidigare har man ansett att detta skett genom att gris blivit infekterad med både humant virus och fågelvirus som blandats till en ny variant. I och med att fågelinfluensa visat sig kunna överföras direkt till människa finns nu också förutsättningar för att en person samtidigt blir smittad av ett humant influensavirus och fågelinfluensa. I värsta fall skulle ett helt nytt virus med hög dödlighet hos människa och effektiv förmåga till smittspridning kunna uppstå.

Källa: Smittskyddsinstitutet

Nyheter: